Hemma igen

Nu är jag hemma igen.

Sista dagarna av resan såg ut ungefär som de jag beskrivit tidigare. Det mest spännade som hände var att jag blev anfallen av en ank-liknande varelse. Jävla djur. Jag fick också äntligen se ett dött djur, men även det var en livsfarlig sak; en blåsfisk. Troligtvis hade det blivit mördat av ett ännu farligare djur.

Anywho.

Sista natten i Australien spenderades i Brisbane. På morgonen åkte jag till flygplatsen där jag laddade inför den långa hemresan med en fin frukost bestående av en Beef Pie, ost/skink/äggtoast, sushi, pepsi och kaffe.

Jag spenderade 4 timmar på flygplatsen innan första flygresan som tog 8 timmar. Jag landade i Singapore och gick runt på flygplatsen i lite mer än 3 timmar innan jag 23:30 lokal tid lyfte mot London. Den flygresan gick ganska smärtfritt även fast den tog 13,5 timmar (jag ska förklara varför snart). Efter 2 timmar på flygplatsen och en 2,5 timmars flygning landade jag på Arlanda. Det gjorde inte mitt bagage.
Bagaget var kvar i London, men det gjorde inget. Skönt att slippa släpa omkring det på flygplatsen.
Jag gick runt i 3,5 timmar och flög sedan 1 timma till Östersund.
På kvällen kom en gubbe med mitt bagage. Service.

Hur många timmar blir det? Jag orkar inte räkna.

Resan från Singapore till London:
Jag var dödstrött när jag gick ombord på planet och skulle bara få i mig maten innan jag planerade att sova. Till maten drack jag ett par whiskey och en liten flaska rödtjut för att underlätta insomningen.
Jag satt i gången, hade ett tomt säte bredvid mig och sedan en skotte inne vid fönstret. Skotten och jag började småprata lite efter maten och han insåg ganska snabbt hur skön jag är, så han beställde in mer whiskey och vin. Eftersom det var öppen bar bjöd jag sedan tillbaka och det hela slutade med en kalasfylla.

Jag vet inte om det var åksjuka, fyllan eller en kombination av de båda, men jag började må rätt illa efter ett tag. Jag gick bak i planet och frågade flygpersonalen om jag kunde få ett åksjukepiller. Det fick jag inte.
Sen vet jag inte vad som hände, men helt plötsligt vaknade jag upp. Jag låg i fosterställning över två säten och spypåsen låg på golvet nedanför mig. Den var tom.
Jag hade varit full i 4 timmar och sedan sovit i 5 timmar. Resten av flygresan åt jag av gratisgodiset och rättade till vätskebalansen med gratisläsk medan jag kollade på film och serier.

Jag blev aldrig bakis och anledningen till det tror jag kan vara att jag spydde på toaletten innan jag däckade. Jag har ett svagt minne av att jag hukade över toalettstolen i alla fall.


Jag tog inte många bilder sista dagarna så jag bjuder bara på en:
Min frukost på flygplatsen

Matt

Update

Egentligen finns det inte så mycket att skriva nu. Det mesta kan summeras med några bilder.
Jag lever strandliv.


Jag lånade världens sämsta cykel och cyklade omkring en hel dag för att utforska landet. Fick bland annat se ett industriområde och Australiens östligaste punkt.


Frukosten på stranden häromdagen bestod av en väldigt fin nachotallrik.


Middagen jag nyss åt: Dubbelburgare, curly fries och calimari.


Men det som varit i centrum den senaste veckan är Australiens djur som jag tycker har alldeles för stor frihet. Man kan ju inte gå någonstans utan att bli livrädd.

Senaste veckans händelser:
  • Har sett ett par stora ödlor, flera små.
  • Såg en sjukt stor gräshoppa. Vågade inte trampa på den då den troligtvis hade spöat skiten ur mig om jag försökte.
  • Blev attackerad av en krabba när jag låg och solade på stranden.
  • Såg den största fladdermusen jag någonsin sett. Den hade nog ett vingspann på dryga metern.
  • En örn kom flygandes på stranden. Den var brun med vitt huvud. Jag var bakis och orkade inte leta fram kameran och gå 50 meter till trädet den satt sig i.
  • På stigen mellan stranden och ett villaområde var jag inne i Robyn (hennes musik alltså) så jag glömde bort att kolla efter ormar och dylikt. Helt plötsligt och max två meter framför mig sticker en orm iväg i full fart. Jag höll på att få en hjärtattack. Hade inte ormen varit så rädd så hade jag troligvis trampat på den och flipflop är ju som vi alla vet inget heltäckande skydd. Ormen var drygt två meter lång, brun och tjock som en dammsugarslang. Fick senare höra att de bruna ormarna är väldigt farliga och att man inte vill vara ensam när man blir biten av en.
Förutom detta så blir det en del öl och framförallt goon.
Goonet kostar 10,99 AUD för 4,4 liter vilket ger ett pris på drygt 1,6 kr/dl.
Men då är det bara 11% alkohol..
Matt

Semester

Nu är jag på solsemester! Tempot är väldigt lågt och jag har slutat leva på nudlar. Jag behöver inte tänka på ekonomin nu när jag bara har ett par veckor kvar på resan.

Det har inte hänt några stora saker sen jag skrev sist, men en sak som var lite extra roligt var när alla på hostelet chippade in 10 dollar var (ca 65 kr) för en stor BBQ och massa goon. Alla åt, drack, lekte fyllelekar och gick sedan ut tillsammans.

En vanlig dag ser ut ungefär såhär:
-Vaknar vid 10-11, tar det lugnt ett tag och äter sedan frukost.
-Frukosten består oftast av antingen jordnötssmör, sylt och gröt eller av någon pastarätt jag lagar själv. Igår åt jag dock en fot macka från Subway.
-Beroende på hur vädret är drar jag sedan antingen till stranden eller går runt på byn.
-Middag äter jag antingen på byn eller så grillar jag på hostelet. Igår grillade jag ett par burgare, en kängurukorv och massa grönsaker.
-Kvällarna brukar spenderas med alla andra på hostelet. Vi dricker lite öl, lite goon och mår mycket gott.

Här är lite bilder på hostelet


Grillning med Marcus och Siriffo


På återseende.
Matt

Bye Chris, Hey Byron Bay!

Chris har åkt hem.
En del av er vet varför och resten är på don't need to know basis.

20101004 - Hejdå Sydney
Klockan ringde 05:30. Vi plockade ihop våra grejer, checkade ut och vandrade mot busstationen. Framför oss väntade en 14,5 timmar lång bussresa till Byron Bay. De första timmarna sken solen men sedan började regnet ösa ned. Vid 17-tiden var det kaos och översvämningar på vägen, vilket resulterade i att vi fick stå stilla i ett par timmar med bussen medan vi väntade på att tidvattnet skulle dra bort. Två timmar efter tidtabellen anlände vi till Byron Bay, checkade in på Cape Byron Lodge och gick direkt till sängs.

Dagen efter började vi med en nudelfrukost innan vi begav oss iväg på en liten rundvandring i byn. Vi kollade in stranden, åt lunch på Dominos Pizza och inhandlade vatten, en låda öl och en surfbräda.
På kvällen drack vi öl och Sangria-bål tillsammans med resten av hostelet. Alla var glada och firade att ett homo hade blivit utkastad. Det är inte så att alla här är homofober eller firade enbart för att ett homo försvann, utan det här homot var tydligen en störig idiot. Jag känner nu att jag hade kunnat skippa att nämna att han var homo. Det hade räckt med att skriva att han var en störig idiot, men nu orkar jag inte ändra.

Vi vaknade sent, åt frukost och begav oss till stranden.
Äntligen lite sol och värme!

Vi spenderade ett par timmar med att hosta saltvatten innan vi besegrade begav oss tillbaka till hostelet.
Kvällen var lugn och spenderades på ett internetcafé där vi bokade om våra hemresor. Vi gick och la oss tidigt för att samla krafter inför nästa dags erövring av havet.

Erövringen gick inte riktigt som vi hade tänkt oss. Man kan nästan säga att vi blev våldtagna.
Med en känsla av att vara besudlade och smutsiga åkte vi tillbaka till hostelet för att skrubba oss rena i duschen.

Eftersom det här var sista kvällen för Chris begav vi oss till byn för nåt annat än en 5-kronorsmiddag. Det blev en fin stek med vitlöksräkor och curly fries för Chris och en maffig dubbelburgare med dubbel ost, Byron chili sauce och curly fries för mig. Det var det godaste vi ätit under hela resan. Som dricka till maten beställde vi in en hink av vad som visade sig vara en tjejöl med smak av citrus. Chris är som bekant inte främmande för tjejdricka, men överraskande nog tyckte även jag att den här var helt OK.

Mätta och belåtna begav vi oss till Beach Hotel för att dricka några öl på deras uteservering med utsikt över stranden och havet. Det blev även några omgångar biljard innan vi begav oss tillbaka till hostelet för mer öl och lite packande.
På kvällen vankades Wet t-shirt contest Cheeky Monkeys och självklart var vi där. Dock som åskådare.
Fler än oss hade fått nys om tävlingen och stället var fullpackat. Chris såg ingenting men jag lyckades skymta ett par tuttar. De var fina.
Runt midnatt promenaderade vi tillbaka till hostelet och passade samtidigt på att summera resan. Vi tyckte båda att den här dagen var den bästa på hela resan. Chris tyckte att matförgiftningen sög mest medan jag tyckte att allt strul på hostelet i Sydney var en buzz kill.

I morse vaknade jag i ett tomt rum med en svidande solbränna och en liten bakfylla. Jag är dock på väldigt bra humör och jag är säker på att resten av resan kommer bli riktigt bra. Inga stora aktiviteter är planerade, jag har bara tänkt leva strand- och semesterliv fram till hemresan; äta gott, dricka gott och slappa mycket!

Senast jag hörde nåt av Chris var han precis på väg att checka in på flygplatsen i Brisbane. Hoppas att hans hemresa går bättre än hans resa har gått hittills!

Bild 1: Matt i gott mod efter första nederlaget.
Bild 2: Chris före första våldtäkten.
Bild 3: Chris spottar saltvatten.

Chris med tjejdrickat


Matt med burgaren

Förresten Chris, stal du med dig den här t-shirten när du åkte? Som nån slags trofé eller vadå? Jävla stil..
Matt

Andra andningen

Chris skyller på matförgiftning, men jag kallar det för otränad mage. Vi har nämligen ätit samma saker idag och medan han befinner sig i ett litet rum som jag inte tror luktar så gott så sitter jag här med en nyöppnad öl.

Anywho.

Sen vi sist uppdaterade bloggen har vi nog hunnit avverka drygt 5 mil till fots runt om i Sydney. Det är nog ingen överdrift heller. Låt oss börja med kvällen efter sista uppdateringen.

Vi uppdaterade bloggen och klockan var runt 23 när vi var sugna på en liten kvällspromenad. Jag tyckte att det vore lagom att visa Chris hororna och knarkarna i Kings Cross. Efter att vi gjort den svängen hade vi fortfarande krut i benen så vi begav oss ned mot mina, Lippes och Nordens gamla kvarter för att se om baren där Lippe briljerade på biljard fanns kvar. Det gjorde den ej.

När klockan närmade sig 01:30 kände vi att en säng vore nice så vi vände tillbaka mot hostelet. Jag hade min svarta hoodie på mig och eftersom det hade börjat bli lite kyligt hade jag draigt på mig luvan och stoppat hänaderna i fickorna. När vi passerade Hyde Park började polisbilar flyga förbi i alla riktnigar och 4 poliser kom springades mot oss. Vi frågade vad som var på gång, varpå de svarade "några killar som ser ut som er går runt och trakasserar folk. Du, ta sakta upp händerna ur fickorna, håll dem i luften och ställ dig mot muren. Vi ska söka igenom er efter vapen!" En av poliserna verkade tro att det var jag som var boven, men när de fick ett samtal på sina walkie talkies om att att bovarna setts på annat håll sprang de vidare. Vi gick inte mot röd gubbe mer den kvällen.

Dagen efter hade vi tänkt åka till Bondi Beach, men eftersom det hade börjat blåsa och blivit lite kallare så bestämde vi oss för att istället åka till ett shoppingcentrum en bit utanför staden. Där gick vi på IKEA för att se vilken svensk mat man kan få tag på till jul och för att leta efter högtalare till min iPod. Ingen högtalare hittades men väl sill, köttbullar och glögg. Vi gick även omkring i en mataffär för att kolla priser och kom fram till att om det krisar kan man leva för drygt 14 kronor om dagen.
När vi kom tillbaka till hostelet hade vi tänkt laga mat i det gemensamma köket, men eftersom tyskarna har börjat smyginvardera Australien så fick vi inte plats där. Istället blev det en kopp snabbnudlar och en halv platta öl till middag.

__
När vi kom till det här hostelet tyckte jag att det var lite konstigt att det bara var tjejer i vårat rum. I ett "mixed dorm" brukar det mest vara killar medan tjejerna brukar hålla sig till "female dorm". Jag gick ned till receptionen och frågade om det verkligen var ett mixat rum och fick svaret att det var det.
"-Är ni säkra?"
"-JA".
Efter en natt ville de skicka oss till ett annat rum eftersom de råkat boka oss i ett kvinnrum. Så nu bor vi i ett rum där det luktar kalsonger som inte blivit bytta efter en veckas fjällvandring. Vi kastade in väskorna på rummet och gick på en kvällsvandring runt Darling Harbour och till operahuset.

Dagen efter, med den vanliga frukosten bestående av havregrynsgröt, sylt och snabbkaffe i magen, gick vi på Sydney Aquarium. Där gick vi runt och glodde på fisk och hajar i några timmar. Vi hade rabattkuponger så vi betalade 27 dollar var istället för 35, vilket gjorde att vi kunde unna oss några öl ute på kvällen. Det slutade med att vi träffade några Aussies som vi följde till en karaeokebar och sedan till deras lägenhet. Det blev en sen kväll.

Dagen efter var vi bjudna på grillfest och vi skulle möta dem klockan 13 för att börja dricka men eftersom vi inte mådde helt bra sköt vi upp det ett tag. Det var tur, för sen öppnade himlen sig och pissade ned hela staden. Det blev ingen grillfest utan istället en lugn kväll på hostelet.

Idag har vi gått runt i Royal Botanic Garden och sedan förberett oss inför avresan imorgon.
Vi har köpt ett busspass så vi kan åka hur mycket vi vill på östkusten under 90 dagar. Klockan 07:00 imorgon går bussen mot Byron Bay där vi ska leva surf- och strandliv i några veckor. Bussresan kan bli rätt jobbig då vi kommer fram 21:30 på kvällen.

Ikväll gick vi på The Sugar Mill och åt en stek och drack några öl. Sen gick vi på O´Malleys och drack några öl till. Sen sprang Chris på toa.
Nu är Chris tillbaka på rummet. Han dricker vatten. Jag öppnade nyss en till öl.

Vi uppdaterar så snart vi känner att vi har nåt värt att skriva.

Bild 1: Sydney Aquarium
Bild 2: Matt med en Jugg på O´Malleys
Bild 3: Harbour Bridge
Bild 4: Chris framför operahuset
Bild 5: Aquariet
Bild 6: Vårat illaluktande rum
Bild 7: 10 dollar steak
Bild 8: Mitt egensydda kamerafodral som Chris mobbar mig för


Matt

Telefonnummer

Vi har skaffat refillkort.

Nummer till Matt: (+61) 0451652275
Nummer till Chris: (+61) 0451652274

Jag vet inte hur man ska gora nar man slar numret fran Sverige. Om nollan ska vara med eller inte. Ni far testa er fram. Om nagon listar ut det sa skriv det garna i kommentarer.

Det kostar inte oss nagot att ta emot sms eller samtal, sa ni behover inte vara radda for att hora av er. Haha, hora av er..


Sagan om..

Sagan om Resan
De två hobbitarna möttes upp på frösön där de hoppade på planet till Arlanda. Resan gick bra och tack vare ett antal öl och några småflaskor sprit gick även den 6 timmar långa väntan till nästa plan bra.
I London blev det lite stressigt eftersom flygplatsen är större än hela Östersund, men tack vare ölen på Arlanda och på planet så kunde de ändå behålla lugnet och komma på planet i tid.
I och med att de gick ombord planet var all stress över och nu var de istället tvugna att försöka ta död på 12 timmar, vilket de gjorde med sina tre bästa vapen: öl, rödtjut och entertainment system.
Väl framme i Hongkong som nu helt plötsligt hade förvandlats till Bangkok rådde vätskebrist i "the fellowship".
Detta var det första problemet på resan som inte alkohol kunde bota. Gråtandes fick de istället köpa några flaskor vatten. Stärkta av den 3 timmar långa vätskepåfyllnaden kunde de på samma sätt som tidigare fördriva de 9 timmarna på planet, med den enda skillnaden att nu var även whiskey med i bilden.
I Sydney landade de med gott mod, men...


De två Bagagen
..var var deras bagage?
Efter att ha stått vid rullbandet och se det bli tommare och tommare utan att deras väskor dykt upp började en oro infinna sig i följeskapet. När bandet stannade och väskorna inte dykt upp började svordomar som aldrig förr yttrats i Australien eka mellan väggarna i salen. I vredesmod begav de sig till orcerna i servicedisken. Efter att ha dödat de första orcerna och hotat de resterande med "the Sting" lovades deras väskor inehållande alla kläder och hygienartiklar komma dagen efter.
Men hur skulle de klara ett helt dygn, äckliga som de redan var efter nästan två dygns resande?


Bagagens återkomst
Klockan 9:00 lokal tid kom de svettigare och äckligare än de någonsin varit fram till "the prancing pony". Nu var det bara till att försöka börja älska varandras svettlukt.
Hela dagen och hela kvällen spenderades således utomhus och på vandrande fot. Kamratliga och rättvisa som de två hobbitarna är turvisades de om att gå i uppvind från varandra.
När mörkret sedan föll var de ändå tvugna att söka sig tillbaka till hostelet för att söka skydd i vad som visade sig vara ett "all female dorm". De bad om ursäkt till de 4 flickorna på rummet och lade sig sedan ned i en 15 timmars medvetslöshet.
När de vaknade nästa dag var rummet tomt. Anledningen till det är ännu osäker, men hobbitarna har sina misstankar.
Lagom till att den stora frukosten bestående av havregrynsgröt och hallonsylt avverkats dök de efterlängtade väskorna upp. De två hobbitarnas ögon möttes ovanför kaffekopparna och visste på en gång vad den andra tänkte. De gav varandra ett förstående leende, kastade in väskorna på rummet och gav sig oduschade iväg på stan.


Bild 1:
Chris på Arlanda
Bild 2: Öl i Sydney Harbour, Harbour Bridge i bakgrunden.
Bild 3: Chris säng, Matts har överslafen.
Bild 4: Matt in action, Chris in the mirror.


Matt & Chris

RSS 2.0